14 februari – alla känner igen datumet. Vissa ser fram emot det medan andra får en klump i magen när Alla hjärtans dag börjar närma sig. Sedan finns det också en del som inte riktigt bryr sig. Oavsett vilken grupp du tillhör, om du har en dejt eller inte, har du säkert frågor. Gömmer det sig en historia bakom de rosa chokladförpackningarna och de röda nallebjörnarna? Var poängen med ”Valentines Day” att affärer ska få ännu en chans att dra in oss på mer pengar?

Svaret på båda frågorna är (icke förvånansvärt) ja. Själv hade jag ingen aning om hur den speciella dagen uppstod eller varför just denna dag blev tradition innan jag förberedde mig inför att skriva denna text. Nu hoppas jag på att kunna dela med mig av min kunskap om hur firandet gick från en vårfest i antiken till reor på H&M.

Firandet av helgonet Valentinus började redan på 400-talet inom den katolska kyrkan. Anledningen känner man däremot inte till. Det var inte förrän medeltiden som romantiken kopplades till firandet då man började lotta ihop ungdomar två och två inför vårens samt sommarens lekar och danser. En möjlig förklaring till detta är den folkliga uppfattningen om att fåglar söker och finner sin partner i mitten av februari. Man ansåg därför att detsamma borde gälla för sina barn. I Sverige har faktiskt inte alla hjärtans dag firats-firats förrän år 1956 då Nordiska Kompaniet lanserade Skottdagen den 24 februari. Under skottdagen förväntades kvinnor ge en present till den man som de älskade. Året efter det flyttades dagen enligt den amerikanska traditionen till den 14 februari och år 1985 blev detta datum markerat i svenska kalendrar.

Alla hjärtansdag firas för att skymma februaris mörka och kalla kvällar, för att få oss att spendera lite extra mycket pengar på choklad och för att få oss att känna ensamheten av att vara singel. I år hoppas jag på att ni istället kan spendera den 14 februari åt att tänka på de många åren av traditioner som tagit oss hit. Från vårfest i antiken till reor på H&M, idag fortsätter traditionen på ett eller annat sätt.

Text: Jásmina Kochanowicz

Bild: Simon Hamreby

Jag må själv vara skyldig till att ständigt klaga på de mörka månaderna som vi närmat oss och som vi redan borde ha lärt oss att leva i. Det känns som om vi varje år glömmer hur det egentligen är att leva i en oupphörlig natt, i slask och i regn. Men vi beter oss som Grinchen innan han började uppskatta julen och detta kommer inte att göra oss någon nytta.  

Många gömmer sig under sina täcken och försöker glömma bort det som sker utanför fönstret istället för att uppskatta och njuta av det vi faktiskt har. Jag förstår att det är svårt när solen går ner innan man hunnit ta sig upp ur sängen men det finns så mycket att se fram emot! Inte bara julen som nu närmar sig med stora steg (glad andra advent!) utan även snön som kanske kommer, den uppfriskande luften, nyår, lov, mysiga stunder framför brasan eller ett element med en bra bok och varm choklad… Jag skulle kunna sitta här hela dagen och rabbla upp fler exempel.  

Min poäng är att jag tillslut blev trött på att vara trött. Jag kröp ut ur sängen och gick ut ur huset oavsett vilket väder jag skulle möta utanför dörren. Vintern kommer i år oavsett om du vill det eller inte. Det handlar om att ändra sin inställning och att omfamna det som är utanför fönstret för ett njutbart slut på året. Det krävs inte mycket för att sluta vara en Grinch! 

Text: Jasmina Kochanowicz
Bild: Simon Hamreby

Har du som jag den senaste månaden riktat dina ögon mot presidentvalet i USA? På valnatten den 3 november satt jag liksom många andra och frenetiskt scrollade för att få fram de senaste valprognoserna. CNN, MSNBC och Fox News hade sina rutinmässigt långa valvakor. Något som var en aning förvånande var att våra svenska medier: SVT1, SVT2 och TV4 hade sina egna dygnslånga amerikanska valvakor. Vilket kan kännas väldigt apart då valet är i ett annat land.  

Ju längre kvällen pågick desto tydligare blev det också att valresultatet var långt borta. Istället för att tänka på valresultatet började jag reflektera över våra svenska valvakor och varför de upplevs som seg slow-tv, endast triumferad av Eurovision Song Contest i sin seghet medan de amerikanska valvakorna är: fartfyllda, färgglada och festliga. Efter några dagars grubblande har jag funnit tre gemensamma nämnare som enligt mig gör de amerikanska valvakorna mer nervkittlande än de svenska. 

Till att börja med är polariseringen i USA betydligt större än den är i Sverige vilket är tydligt på flera plan i det amerikanska samhället. Exempelvis så sitter det endast 2 partier (Demokraterna & Republikanerna) i kongressen till skillnad från våra 8 partier i riksdagen. Detta skapar en vi mot dom mentalitet och ett tämligen enformigt debattklimat mellan de två partierna, medan vi i Sverige till följd av våra 8 partier och den stora politiska såväl som etnisk mångfald de besitter, detta skapar ett något mer nyanserat debattklimat. Ännu ett konkret exempel på polariseringen sär den stora geografiska skillnaden i USA något som även förekommer i Sverige men det har tagits till extrema nivåer i USA. På valkartan där de blå Demokraternara nästan exklusivt lockar till sig kusterna med storstäderna: Los Angeles, San Francisco och New York med flera samtidigt som de röda Republikanerna är dominanta på inlandet och i mestadels av södra USA. Det finns knappt något mellanting utan det är antingen blått eller rött som gäller vilket är en konsekvens av USA:s first past post system d.v.s. relativ majoritet, vilket innebär att personen med flest röster vinner hela valet medan rösterna är proportionellt fördelade mellan kandidaterna/partierna i Sverige.  

En följd av polariseringen är uppdelningen av medierna vilket enligt mig är den avgörande anledningen till att de amerikanska valvakorna är mer spännande än de svenska.  Uppdelningen av medierna har gjort att de frivilligt eller ofrivilligt blivit något mer partiska då exempelvis CNN & MSNBC är tydligt vänster samt mitteninriktade, ett tydligt exempel på detta är CNN kommentorn Van Jones. På andra sidan av myntet har vi Fox News som fångar upp den konservativa publiken, där profiler som Sean Hannity dominerar rutan. De amerikanska medierna bygger allt mer på tyckande kommentatorer än de svenska medierna vilket gör det mer partiskt och spännande att titta på.  

Så resultatet av polariseringen och de något mer partiska medierna har lett till att ett mer utbrett showbusiness-tänk även i nyhetssändningarna och valvakorna. Ett tydligt exempel på detta skedde i måndags den 30/11–2020 då Fox News journalisten Maria Bartiromo hade en intervju eller snare en monolog med president Trump. I intervjun talade de om valet och framförallt anklagelserna om valfusk där Bartiromo under intervjun meddelade president Trump att fakta står på din sida vilket helt enkelt är felaktigt. Bara några timmar senare motsades detta till och med utav president Trumps egen justitieminister William Barr. Barr fastslog att det inte finns något omfattande valfusk och att Biden har vunnit valet, trots detta så fortsätter Fox News att ifrågasätta valresultatet!   

Summan av kardemumman är att den utspridda polariseringen i USA katalyserats igenom deras medier från CNN till Fox News. Partiska kommentatorer på båda sidor bortser från fakta och vägrar mötas på mitten. Mediebolagen har anammat den vi mot dom filosofi som det amerikanska samhället just nu befinner sig i. Därför upplevs de amerikanska valvakorna och nyhetssändningarna mer: fartfyllda, färgglada och festliga eftersom det är just de det är mer nöje än nyheter. 

Text: Jakob Lindberg

Amazon är här i Sverige. Efter att e-handelsföretaget tagit kontroll över USA:s handel och konsumtion hoppas de nu på att göra detsamma med Sverige och vem vet, kanske lyckas de? Deras hemsida med alla sina kukar och våldtäkter har trots allt tagit vårt land med storm och oavsett om de märkliga översättningarna var medvetna eller inte så är även dålig publicitet ändå publicitet. Frestelsen att handla på en sida som är så billig och effektiv är stor, det kan ingen förneka men just därför är det viktigt att påminna sig själv just om varför man inte ska handla där. I detta fall är det jag som tänker påminna er. 

Som Anna Whitlock elever kan vi redan mycket om miljömässig hållbarhet och hur överkonsumtion förstör våra ekosystem men det är först genom Amazons lansering som vi verkligen måste sätta våra kunskaper på prov. Amazon är handel och bidrar till överkonsumtion på liknande sätt som andra företag men vad som skiljer dem från sina konkurrenter är de massiva utsläppen som orsakas av Amazons affärsmodell. Affärsmodellen går ut på billiga priser och snabb leverans. Just den snabba leveransen gör att många paket skickas ut separat istället för tillsammans vilket då ger fler onödiga transportutsläpp. 44 miljoner ton koldioxidekvivalenter (mått på växthusgaser) släppte Amazon ut under ett år enligt deras egen rapport som diskuteras i artikeln “Amazon är stort som ett eget land när det gäller utsläpp – så kan påverkan minskas” (2020) av Fredrik Kolterjahn publicerad på Markets hemsida. För att sätta det i perspektiv valde Kolterjahn att sätta siffran i kontrast med 52 miljoner ton, vilket var Sveriges utsläpp under 2018. Amazons klimatpåverkan kan alltså liknas med ett helt land! Vare sig man handlar hos Amazon eller inte är det viktigt att vara medveten om den roll man då spelar i klimatets förstörelse. 

För att ytterligare komplettera hållbarhetsperspektiven tänker jag såklart även ta upp de fruktansvärda arbetsförhållanden som råder för deras personal. Hur arbetarna i Sverige kan inte än vittnas om men deras lager i andra länder berättar historier som borde oroa oss. Arbetare som somnar av utmattning på toaletterna, ambulanser som stamgäster och personal som inte ens hinner dricka vatten för att uppfylla kvoten är alla vardagshistorier från Amazons lager runt om i världen. Amazon är även, i sann amerikansk anda, starkt emot fack och kollektivavtal vilket bara det berättar mycket om arbetsvillkoren på företaget. Även om den där lilla billiga prylen skulle vara perfekt att ge till din kompis så stödjer de där kronorna ett företag och ett system som försämrar arbetsvillkor. Dessutom har ett företag som Amazon så stor påverkan att de i långa loppet kanske kommer komma att förändra och försämra vår arbetsrätt och försvaga våra fackförbund. Tänk på att dina val kommer påverka många, även om det bara ser ut som ett litet pris på produkten. 

Sedan finns även det mer makroekonomiska perspektivet på Amazon som inkluderar dess påverkan på marknaden. I Sverige är leds vi socialdemokratiskt men det är helt omöjligt att förneka att vi även har en marknadsekonomi och precis som vi lär oss i skolan är marknadsekonomi beroende av konkurrens. Amazon rubbar denna konkurrens. Om Amazon lyckas etablera sig i Sverige och växa så stort som det gjort i USA blir denna hemsida den dominerande handelsplatsen. Det leder till att mindre företag och leverantörer tvingas sälja sina varor på Amazon eftersom det är där efterfrågan finns samtidigt som konsumenterna tvingas handla från Amazon eftersom det är där produkterna finns. Amazon skapar då ett sorts monopol där de kontrollerar priser eftersom leverantörerna måste sälja sina produkter till Amazon för det priset de vill då de annars inte kan sälja varorna. All denna information om Amazons påverkan på marknaden förklaras i artikeln “Amazon hotar konkurrens” (2020) av Erik Söderlind på Dagens Industri. I det stora hela kan Amazon alltså rubba den marknadsekonomiska (egentligen blandekonomiska) modellen vi har i Sverige. 

Om du har klarat dig så här långt i texten förtjänar du en applåd. En ännu större applåd förtjänar du om du avstår att handla från Amazon, i alla fall så gott som det går. Det är frestande, jag vet, men gör det för klimatet. Gör det för människorna. Gör det för ekonomin (både din egen och samhällets). Amazon är inte ett företag som förtjänar dina pengar. 

Text: Alicia Svala

Bild: Simon Hamreby

Ett stort tecken på att man lämnat barnvärlden (högstadiet) och klivit in i vuxenvärlden (gymnasiet?) är att många börjar dricka kaffe. Man märker det redan i början av ettan. Helt plötsligt börjar folk komma inrusande i klassrummet precis innan lektionen börjar, flåsande, med en pappersmugg fylld med ljusbrun, starkt luktande vätska. ”Oj, vad vuxet!” tänker man. Och i takt med att tiden går blir vätskan oftast bara mindre och mindre ljusbrun, och mer och mer svart. ”Oj, vad vuxet!” tänker man ännu en gång.  

Det är i gymnasiet man introduceras till kaffets värld, och det är i gymnasiet man upptäcker vilken typ av kaffedrickare man är, och kommer att bli. Vissa håller sig till det ljusbruna stadiet hela livet, på bekostnad av ens status och värdighet, medan andra går över till den mörka sidan, bokstavligen. Det är den sistnämnda gruppen som håller maktpositionen i kaffevärlden. Det är dessa personer småler lite hånande när någon har mer än en tionde del mjölk i sitt kaffe. Och det finns inget man kan säga för ingen kan förneka att en person som dricker sitt kaffe svart är en viking. 

Idén om respekten som finns att vinna som kaffedrickare är motivation nog för vissa att börja. Andra börjar för den energikicken man får efter att man slurpat i sig en kopp. Andra börjar för att det både är det billigaste och mest attraktiva alternativet när man ska ta en fika på ett café (Espresso House om du är basic). Oavsett av vilken anledning du börjar dricka kaffe måste du vara försiktig. Försiktig så att du inte bli beroende. Men också så att det inte stiger dig över huvudet. En kaffedrickare som måste dricka minst tre koppar om dagen för att inte få huvudvärk, och samtidigt är mallig är inte längre en viking. Det är bara en tönt.  

Hur ska man göra då för att balansera kaffedrickandet och makten? För att kaffet inte ska stiga en över huvudet? Det är en svår fråga att svara på. Som kaffedrickare kan jag känna att jag ser ner på mina kompisar som har i hälften mjölk. ”Det är ju inte ens kaffe?!!” tänker jag, samtidigt som jag sitter och darrar av koffeinrushen. Att man blir så förblindad av koffeinet att man inte kan se verkligheten, vilket är att kaffet och makten stigit en över huvudet, är det stora problemet. För att lösa det finns det en sak att göra, och det är att ta en paus med kaffedrickandet. För vissa kan det vara en stor utmaning, medan andra gärna skulle utsätta sig själv för något såndant. Men oavsett en persons anledning att börja dricka kaffe, och hur man hanterar statusen har alla kaffedrickare en sak gemensamt. Och det är åsikten om att tedrickare är mesar.  

Text: Alva Pansell

Vi hör och ser information om Coronaviruset ÖVERALLT nu förtiden. Går du in på Instagram ser du Bianca Ingrosso som undrar vilken organisation hon kan skänka pengar till, kollar du Snapchat, slår på TVn eller pratar med vem som – dyker samtalsämnet ständigt upp.  

I skolan är det också många som undrar hur det kommer bli framöver och många rykten cirkulerar. Det dyker upp frågor som ”När kommer skolorna stängas?” och ”Kommer skolan att kompensera med undervisning på helger?” Så här svarar rektorn Annica Tengbom Ödén.  

Är det någon på skolan som har blivit smittad? 

– Information om enskilda personer är sekretessbelagt, men nej jag har ingen information om att någon är smittad. 

Vad tycker du om att folkhälsomyndigheten har lämnat det upp till dig och kommunerna att besluta om skolorna ska vara öppna? 

– Det kan inte jag bestämma om, utan i Stockholms stad är det gymnasiedirektören Peter lyth som beslutar om det. Det jag kan göra är att ge information om hur det ser ut på min skola, så att det kan bidra till ett beslutsunderlag. 

Kommer vi kunna ha digital undervisning om vi stänger skolorna? 

– Ja, det är det vi planerar för. Om det blir så att skolorna stänger kommer vi att använda alla digitala möjligheter som finns så att man kan ha undervisning.  

Om skolan stänger kommer man att kompensera med att dra över på lov och helger då? 

– Jag tror att man ska ta en sak i taget. De som har sagt det här, tror jag, vill att man ska ha en slags mental förberedelse. Vi har i alla fall inte planerat eller hört någon prata om något sådant! Vi ska göra vårt bästa för att undervisningen ska vara så normal som möjligt, men ingen kan ju förutspå vad som händer framöver, därför är frågan för tidigt väckt om att eleverna ska gå på loven och helger.  

Vi har fått information om att på alla sätt prioritera dem som nu slutar gymnasiet, eftersom det är de som det är oroligt för. Men vi har ju inga som ska ta studenten i år hos oss och på så sätt är allting som händer just nu reparerbart. 

Det var ju en lärarstrejk ett antal år sedan och då var skolorna var stängda i tre-fyra veckor, som jag minns det. Då fick man sätta betyg och göra så gott man kunde eftersom det var inget som man kunde hjälpa.  Så allt beror på hur det här utvecklas vad man kommer att göra, och inget utesluts.   

Hur ska man göra om man behöver vara hemma i till exempel karantän för att komma i kapp i skolarbetet? 

– Då ska man följa undervisningen hemifrån, alltså jobba hemma. Så att det blir så lite skillnad som möjligt.  

Vad kommer man att göra om det blir någon på skolan som blir smittad, kommer skolan stänga då? 

– Nej. Eftersom det nu är sån uppmärksamhet på om man har symptom från luftvägarna och när man ska stanna hemma. Vi har till exempel sagt till vår personal att ser de personal eller elever som har sådana symptom så ska de skickas hem.  

Vad skulle du säga till de elever som är oroliga för att bli sjuka? 

– Tvätta händerna, håll avstånd och lev på som vanligt! Är man frisk ska man vara i skolan, är man sjuk eller har symptom ska man vara hemma. De som fattar beslut om hur vi ska göra är dessutom de bäst utbildade och de som har vetenskaplig grund, därför är det de som man ska lyssna på. Kom även ihåg att vara källkritisk och lita på vad myndigheterna säger! Då behöver man inte vara orolig! Jag är inte det minsta orolig! 

Text: Julia Kleja

När jag kom hem, en mörk onsdagskväll efter en lång dag i skolan, hade jag väldigt ont i ryggen och kände mig helt slut. Jag började nästan undra om jag inte var en gammal dam på 70+ som precis lekt med barnbarnen hela dagen. Nej, jag är ju trots allt bara 16 år. 

Varje dag måste vi elever här på Anna Whitlock kånka på våra datorer fram och tillbaka från skolan. Till en början tänkte jag att jag bara kunde lämna datorn i skåpet men det går ju inte på grund av stöldrisken. Jag tror nog många kan hålla med mig om att det är ett tröttsamt arbete som vi borde få mer credd för! Någon gång har vi nog alla varit där när man tagit med sig datorn, idrottskläder och fem andra skolböcker så att det ser ut som om man bär på packning för att klara sig i den sibiriska vintern i en hel vecka. Det lämnar mig med frågan: har verkligen alla skolor lika tunga datorer som oss?

Jag bestämde mig för att ta reda på om det verkligen var så. Efter en simpel enkät bland mina vänner fann jag att av tio stora gymnasieskolor i Stockholm, har Anna Whitlock och fyra andra skolor den tyngsta datorn. Vår skoldator, en HP Proobook, väger 2.18 kg – det vill säga nästan som en tegelsten. Om man jämför med till exempel estetarna på skolan och med Södra Latin som har Macbook Air, väger vår ett HELT kilo mer. Jämfört med Nacka gymnasium som har en Lenovo Chromebook väger vår ett halvt kilo mer. 

Det finns säkert någon skola i Stockholm som har en dator som är tyngre och klumpigare än vår modell men jag tror inte att det är särskilt många. Efter att ha tagit reda på denna information undrar jag hur skolan egentligen tänkte när de valde våra datorer.

Text: Julia Kleja