14 februari – alla känner igen datumet. Vissa ser fram emot det medan andra får en klump i magen när Alla hjärtans dag börjar närma sig. Sedan finns det också en del som inte riktigt bryr sig. Oavsett vilken grupp du tillhör, om du har en dejt eller inte, har du säkert frågor. Gömmer det sig en historia bakom de rosa chokladförpackningarna och de röda nallebjörnarna? Var poängen med ”Valentines Day” att affärer ska få ännu en chans att dra in oss på mer pengar?
Svaret på båda frågorna är (icke förvånansvärt) ja. Själv hade jag ingen aning om hur den speciella dagen uppstod eller varför just denna dag blev tradition innan jag förberedde mig inför att skriva denna text. Nu hoppas jag på att kunna dela med mig av min kunskap om hur firandet gick från en vårfest i antiken till reor på H&M.
Firandet av helgonet Valentinus började redan på 400-talet inom den katolska kyrkan. Anledningen känner man däremot inte till. Det var inte förrän medeltiden som romantiken kopplades till firandet då man började lotta ihop ungdomar två och två inför vårens samt sommarens lekar och danser. En möjlig förklaring till detta är den folkliga uppfattningen om att fåglar söker och finner sin partner i mitten av februari. Man ansåg därför att detsamma borde gälla för sina barn. I Sverige har faktiskt inte alla hjärtans dag firats-firats förrän år 1956 då Nordiska Kompaniet lanserade Skottdagen den 24 februari. Under skottdagen förväntades kvinnor ge en present till den man som de älskade. Året efter det flyttades dagen enligt den amerikanska traditionen till den 14 februari och år 1985 blev detta datum markerat i svenska kalendrar.
Alla hjärtansdag firas för att skymma februaris mörka och kalla kvällar, för att få oss att spendera lite extra mycket pengar på choklad och för att få oss att känna ensamheten av att vara singel. I år hoppas jag på att ni istället kan spendera den 14 februari åt att tänka på de många åren av traditioner som tagit oss hit. Från vårfest i antiken till reor på H&M, idag fortsätter traditionen på ett eller annat sätt.
Text: Jásmina Kochanowicz
Bild: Simon Hamreby