Jag får se mina halvkursomdömen på lärarens dator efter lektionen. En blandning av de tre olika bokstavskombinationerna syns på skärmen. Bra okej. Det här kan vi jobba med. Jag är ju inte helt ute och cyklar eller? Om jag ska vara helt ärlig vet jag inte. Jag vet inte vad det betyder, jag vet inte vad jag ska göra åt det, jag vet inte ens om jag borde bry mig.
Mina lärare säger lite olika saker. ”Det är bara ett riktmärke för hur du ligger till just nu”. Eller ”om du skulle fortsätta som du gjort under hösten, kommer du ligga på den nivån i slutet av kursen”. Mm, ja det låter ju bra. Men är inte det typ som ett betyg? Bara att provet är höstterminen. Och som många lärare är snabba att påpeka, lär vi oss sämre om betyg är inblandade.
Det här är inte bara taget ur luften heller. I en text på skolans hemsida med titeln ”Bedömning för lärande” står det om hur betygsättning helt enkelt inte är något att ha. Men ska vi vara uppriktiga borde vi kanske erkänna att betyg är utgångspunkten både elever och lärare verkar ha när det kommer till lärande i skolmiljö. Vill skolan, skolverket eller vem det nu är göra något åt saken kanske det krävs mer än ett substitut.
Som den unga, obildade gymnasieeleven jag råkar vara hävdar att lärande och speciellt lärande när det kommer till skolämnen är en komplex fråga. Kanske är den viktigt för dig. Kanske inte. Den ligger (tyvärr) till grund för det skolan utger sig vara. En plats för just lärande. Det var ju lite Anna Whitlocks grej.
Så borde inte vi kommit lite längre? Än för typ 100 år sedan på tant Annas tid. Jag tänker att den forskningsstudie som allting baseras på kanske bara undersöker ett begränsat område. Ska den verkligen ligga till grunden för allting som vi gör på skolan? Inte för att jag inte älskar hur allt sköts.
Text: Nichole Rivera
Bild: Caroline Bäckman
By 
By 