Efter hon läst samhällsprogrammet på gymnasiet fanns det en vilja att jobba, upptäcka världen och eventuellt plugga vidare. Ett bubblande intresse av att skriva och uttrycka sig i bild fanns där men vägen till utbildningen inom kommunikation var inte en expresslinje. Sabbatsår var den enda rimliga vägen framåt.

Det började med jobbet i kyrkan. Filmrepotage, videoredigering och grafiskt arbete visade sig vara inte bara roligt utan en del av en yrkesroll som fanns på riktigt. Ingen abstrakt tanke långt borta och inget tjafs, i stället ett analytiskt, strategiskt och stabilt yrke. Intresset för media kanske började här men hon hade ändå inte bråttom att starta karriär.

Livet går vidare och Hanna finner sig på nya utbildningar. Först blev det två terminer modevetenskap på universitetet. En utforskning av inte bara ämnet men också livet som student. Det blev ingen kandidat i klädernas värld utan vidare bar det av mot Frankrike. Passionerad som hon är lärde hon sig franska. Samarbetet mellan två skolor, en fransk och en svensk, gjorde det möjligt att få pengar från CSN. Dela lägenhet med flera andra gick också bra. Tydligen behövs det inga rikedomar för att plugga i drömlandskapet.

Intresse blev ansökan blev vardag, är refrängen. Nu är det skrivintresset som blottar sig och vardagen på kursen kreativt skrivande är givande. Folkhögskolan lär henne vara en del av en längre arbetsprocess. Utöver individuell utveckling skrivs en antologi av elevarbeten och blir till produkt. Den behöver designas, marknadsföras och tryckas. Sakta men säkert närmar vi oss det hon tänker sig ska bli sitt yrke.

Engagerat ville hon starta sin utbildning precis som hon ville jobba, plugga mode och åka till Frankrike. Nu är det tentor, insparken och elevföreningen som hon fokuserar på och hon trivs. Men alla kanske inte gör det. Då förklarar hon att ge upp är en del av livet och inte så fult som vi ofta målar det. Att känna sig själv tillräckligt bra för att kunna packa väskorna och flytta tillbaka till huset i den lugna förorten är inte bara vackert utan ett privilegium. Nederlaget är det som öppnar för nya, och förmodligen bättre möjligheter. Därifrån leder viljan. Vi glömmer ofta att inte alla kan välja.

Det blir nästan aldrig som en planerar. Ingen planerar för att läsa kandidatexamen strax efter pandemin satte fart men så blev det. Hanna ifrågasätter normen kring sabbatsår, ett enda år hade aldrig räckt till att leva för sig själv. För henne handlar det om en livslång resa av upptäckter, spontanitet och eventuella fiaskon.