Har du som jag den senaste månaden riktat dina ögon mot presidentvalet i USA? På valnatten den 3 november satt jag liksom många andra och frenetiskt scrollade för att få fram de senaste valprognoserna. CNN, MSNBC och Fox News hade sina rutinmässigt långa valvakor. Något som var en aning förvånande var att våra svenska medier: SVT1, SVT2 och TV4 hade sina egna dygnslånga amerikanska valvakor. Vilket kan kännas väldigt apart då valet är i ett annat land.
Ju längre kvällen pågick desto tydligare blev det också att valresultatet var långt borta. Istället för att tänka på valresultatet började jag reflektera över våra svenska valvakor och varför de upplevs som seg slow-tv, endast triumferad av Eurovision Song Contest i sin seghet medan de amerikanska valvakorna är: fartfyllda, färgglada och festliga. Efter några dagars grubblande har jag funnit tre gemensamma nämnare som enligt mig gör de amerikanska valvakorna mer nervkittlande än de svenska.
Till att börja med är polariseringen i USA betydligt större än den är i Sverige vilket är tydligt på flera plan i det amerikanska samhället. Exempelvis så sitter det endast 2 partier (Demokraterna & Republikanerna) i kongressen till skillnad från våra 8 partier i riksdagen. Detta skapar en vi mot dom mentalitet och ett tämligen enformigt debattklimat mellan de två partierna, medan vi i Sverige till följd av våra 8 partier och den stora politiska såväl som etnisk mångfald de besitter, detta skapar ett något mer nyanserat debattklimat. Ännu ett konkret exempel på polariseringen sär den stora geografiska skillnaden i USA något som även förekommer i Sverige men det har tagits till extrema nivåer i USA. På valkartan där de blå Demokraternara nästan exklusivt lockar till sig kusterna med storstäderna: Los Angeles, San Francisco och New York med flera samtidigt som de röda Republikanerna är dominanta på inlandet och i mestadels av södra USA. Det finns knappt något mellanting utan det är antingen blått eller rött som gäller vilket är en konsekvens av USA:s first past post system d.v.s. relativ majoritet, vilket innebär att personen med flest röster vinner hela valet medan rösterna är proportionellt fördelade mellan kandidaterna/partierna i Sverige.
En följd av polariseringen är uppdelningen av medierna vilket enligt mig är den avgörande anledningen till att de amerikanska valvakorna är mer spännande än de svenska. Uppdelningen av medierna har gjort att de frivilligt eller ofrivilligt blivit något mer partiska då exempelvis CNN & MSNBC är tydligt vänster samt mitteninriktade, ett tydligt exempel på detta är CNN kommentorn Van Jones. På andra sidan av myntet har vi Fox News som fångar upp den konservativa publiken, där profiler som Sean Hannity dominerar rutan. De amerikanska medierna bygger allt mer på tyckande kommentatorer än de svenska medierna vilket gör det mer partiskt och spännande att titta på.
Så resultatet av polariseringen och de något mer partiska medierna har lett till att ett mer utbrett showbusiness-tänk även i nyhetssändningarna och valvakorna. Ett tydligt exempel på detta skedde i måndags den 30/11–2020 då Fox News journalisten Maria Bartiromo hade en intervju eller snare en monolog med president Trump. I intervjun talade de om valet och framförallt anklagelserna om valfusk där Bartiromo under intervjun meddelade president Trump att fakta står på din sida vilket helt enkelt är felaktigt. Bara några timmar senare motsades detta till och med utav president Trumps egen justitieminister William Barr. Barr fastslog att det inte finns något omfattande valfusk och att Biden har vunnit valet, trots detta så fortsätter Fox News att ifrågasätta valresultatet!
Summan av kardemumman är att den utspridda polariseringen i USA katalyserats igenom deras medier från CNN till Fox News. Partiska kommentatorer på båda sidor bortser från fakta och vägrar mötas på mitten. Mediebolagen har anammat den vi mot dom filosofi som det amerikanska samhället just nu befinner sig i. Därför upplevs de amerikanska valvakorna och nyhetssändningarna mer: fartfyllda, färgglada och festliga eftersom det är just de det är mer nöje än nyheter.
Text: Jakob Lindberg