Kaffe – en statussymbol?

Ett stort tecken på att man lämnat barnvärlden (högstadiet) och klivit in i vuxenvärlden (gymnasiet?) är att många börjar dricka kaffe. Man märker det redan i början av ettan. Helt plötsligt börjar folk komma inrusande i klassrummet precis innan lektionen börjar, flåsande, med en pappersmugg fylld med ljusbrun, starkt luktande vätska. ”Oj, vad vuxet!” tänker man. Och i takt med att tiden går blir vätskan oftast bara mindre och mindre ljusbrun, och mer och mer svart. ”Oj, vad vuxet!” tänker man ännu en gång.  

Det är i gymnasiet man introduceras till kaffets värld, och det är i gymnasiet man upptäcker vilken typ av kaffedrickare man är, och kommer att bli. Vissa håller sig till det ljusbruna stadiet hela livet, på bekostnad av ens status och värdighet, medan andra går över till den mörka sidan, bokstavligen. Det är den sistnämnda gruppen som håller maktpositionen i kaffevärlden. Det är dessa personer småler lite hånande när någon har mer än en tionde del mjölk i sitt kaffe. Och det finns inget man kan säga för ingen kan förneka att en person som dricker sitt kaffe svart är en viking. 

Idén om respekten som finns att vinna som kaffedrickare är motivation nog för vissa att börja. Andra börjar för den energikicken man får efter att man slurpat i sig en kopp. Andra börjar för att det både är det billigaste och mest attraktiva alternativet när man ska ta en fika på ett café (Espresso House om du är basic). Oavsett av vilken anledning du börjar dricka kaffe måste du vara försiktig. Försiktig så att du inte bli beroende. Men också så att det inte stiger dig över huvudet. En kaffedrickare som måste dricka minst tre koppar om dagen för att inte få huvudvärk, och samtidigt är mallig är inte längre en viking. Det är bara en tönt.  

Hur ska man göra då för att balansera kaffedrickandet och makten? För att kaffet inte ska stiga en över huvudet? Det är en svår fråga att svara på. Som kaffedrickare kan jag känna att jag ser ner på mina kompisar som har i hälften mjölk. ”Det är ju inte ens kaffe?!!” tänker jag, samtidigt som jag sitter och darrar av koffeinrushen. Att man blir så förblindad av koffeinet att man inte kan se verkligheten, vilket är att kaffet och makten stigit en över huvudet, är det stora problemet. För att lösa det finns det en sak att göra, och det är att ta en paus med kaffedrickandet. För vissa kan det vara en stor utmaning, medan andra gärna skulle utsätta sig själv för något såndant. Men oavsett en persons anledning att börja dricka kaffe, och hur man hanterar statusen har alla kaffedrickare en sak gemensamt. Och det är åsikten om att tedrickare är mesar.  

Text: Alva Pansell

Last modified: 4 november, 2020