Produkten av fjärrundervisning

Solen stiger, fåglarna kvittar och kaffe kokas. Jag borde vara vaken men istället befinner jag mig i en djup dvala som kommer orsaka min försening till Hantverkargatan 29. När ögonen äntligen slås upp grips jag av en mild panik. Stressat gör mig redo för avgång. Dusch, påklädning, frukost och tandborstning avklaras på rekordtid.  På väg ut genom dörren lägger jag märke till att klassens gruppchatt är fylld med frågor om varför mötet i Teams inte startat. Jag kan nästan höra glödlampan tändas ovanför huvudet på mig. Det är distansvecka, tack och lov. Tillslut slappnar jag av och slår upp datorn.

Det har faktiskt hänt mig vid flera tillfällen att bekvämligheterna av fjärrundervisningen underlättat i vardagen. Under ett antal veckor slipper vi resvägen, obekväma stolar och klassrum med bristande temperaturkontroll. Det är nu inga problem att käka flingor på matten eller ta en kopp kaffe mitt under en genomgång. Friheter elever aldrig kunnat tänka sig finns nu tillgängliga.

Samtidigt har flera helt nya problem behövts lösas med extrem kreativitet vilket tar extra tid och energi. Som elev är det oerhört lätt att bli distraherad och byta flik till något mer underhållande. Flera lärare tycker såklart att det är tragiskt när värdefull lektionstid slösas men å andra sidan vet vi elever att detta sker på distans och i skolan. Samtidigt finns det rimliga själ för det bristande fokuset. Många har helt enkelt en dålig studiemiljö hemma då det inte går att fokusera med störiga småsyskon, högljudda grannar, inget bra skrivbord eller liknande. Vidare sätter dålig uppkoppling och opålitliga kommunikationsverktyg gärna stopp för lektionen. Det går alltså att konstatera att den uppgivenhet som ligger och lurar bland både elever och lärare åtminstone är förståelig.

Bortom för och nackdelar måste vi inse att situationen inte är valbar, få föredrar faktiskt dessa temporära åtgärder. Även om det är lätt att utvärdera hur saker fungerar för oss elever just nu måste vi inse att det vi upplever faktiskt har ett syfte. Det handlar faktiskt ganska lite om oss ungdomar. Vi behöver inte stressa eller gripas av panik. I slutändan kokar det ner till att vi kan göra det bästa av situationen, om vi vill det.

Text: Nichole Rivera

Bild: Simon Hamreby

Last modified: 21 oktober, 2020