{"id":448,"date":"2020-02-17T19:04:40","date_gmt":"2020-02-17T18:04:40","guid":{"rendered":"http:\/\/annawhitlocksgymnasium.se\/whitloggen\/?p=448"},"modified":"2020-02-17T19:04:45","modified_gmt":"2020-02-17T18:04:45","slug":"konsten-att-skriva-tidlos-musik","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/annawhitlocksgymnasium.se\/whitloggen\/2020\/02\/17\/konsten-att-skriva-tidlos-musik\/","title":{"rendered":"Konsten att skriva tidl\u00f6s musik"},"content":{"rendered":"\n

”Som om varken ljudet \u00e4n tystnaden d\u00e4r funnits, smyger sig basens dova kvintspr\u00e5ng in i rummet – Tunga, best\u00e4mda steghasar sig fram i det tomrum som en g\u00e5ng var. Men vi vet inte var stegen \u00e4r p\u00e5 v\u00e4g, n\u00e5got som till en b\u00f6rjan germusiken en n\u00e4st intill kuslig k\u00e4nsla. S\u00e5 p\u00e5 h\u00e5ll h\u00f6rs fagottens j\u00e4mrande i diskanten och styckets st\u00e4mning \u00e4r d\u00e4rmed\u00a0fastslagen. Den djupaste, l\u00e5ngsammaste klagan. Kanske \u00e4r det det det sista unset av\u00a0hopp som f\u00e5r yttra sig i fagottens tappra f\u00f6rs\u00f6k att stegra, att n\u00e5 det som l\u00e4nge tyckts vara on\u00e5bart. Stegringen<\/em> bryts d\u00e4remot av utav ett par bassetthorn. Tv\u00e5 runda klanger med ett polyfoniskt tema hinner spr\u00e5ka och innan en vet om det s\u00e5 har st\u00e4mmorna blivit ett, en trio av s\u00e5v\u00e4l klagan som v\u00e4djan, s\u00e5v\u00e4l uppgivenhet som hopp. En l\u00e5ter sig \u00e5terigen p\u00e5minnas om de tunga stegen, som nu tycks komma allt n\u00e4rmre. Tre stycken tromboner tar sig friheten att i ett allt mer intensifierat crescendo kadensera fram k\u00f6ren till att framf\u00f6ra de f\u00f6rsta raderna ur kanske ett av musikhistoriens st\u00f6rsta och viktigaste verk.”<\/em>
<\/p>\n\n\n\n

Ett tv\u00e5hundra\u00e5rigt test<\/strong><\/p>\n\n\n\n

Tidl\u00f6s musik skulle effektivt kunna beskrivas som den musiken som \u00f6verlever sig sj\u00e4lv eller sin epok. Det \u00e4r den musiken som oavsett tidsm\u00e4ssiga och materiella f\u00f6ruts\u00e4ttningar \u00e5ter tycks f\u00f6rbli relevant.<\/p>\n\n\n\n

Det blir d\u00e4rf\u00f6r tacksamt att diskutera just tidl\u00f6shet \u00f6ver ett klassiskt stycke, inte bara sett till den klassiska musikens kolossala \u00f6verl\u00e4gsenhet \u00f6ver den musikaliska katastrof vi idag kallar popul\u00e4rmusik, utan – sk\u00e4mt \u00e5sido – f\u00f6r att det tillsammans med sin 200-\u00e5riga historia f\u00e5tt sin pr\u00f6vning inom just detta. <\/p>\n\n\n\n

Svaret p\u00e5 fr\u00e5gan varf\u00f6r<\/em> viss musik blir tidl\u00f6s och annan inte kan s\u00e5ledes delvis \u00e5terfinnas n\u00e4r vi talar om allm\u00e4nm\u00e4nsklighet. S\u00e5dant som oavsett tid och rum alltid har g\u00e4llt och gissningsvis alltid kommer att g\u00e4lla f\u00f6r oss m\u00e4nniskor.<\/p>\n\n\n\n

Mozart detta genom bland annat sin musik genom att r\u00f6ra \u00e4mnen som d\u00f6den. Alltid kommer vi att beh\u00f6va g\u00e5 d\u00f6den till m\u00f6tes och alltid kommer vi att uppleva den med k\u00e4nslor s\u00e5som desperation och l\u00e4ngtan s\u00e5v\u00e4l som upprivenhet och renodlat hat. Det som just f\u00f6renar oss som m\u00e4nniskor \u00e4r att vi kan relatera lika mycket till Mozarts Requiem som vi kan till en samtida Frank Underwoods begravningstal ur Netflix-serien \u201dHouse of Cards\u201d:
<\/p>\n\n\n\n

\u201dI wept, I screamed: \u2019Why god? How can I not hate you when you steal from me the person I most love and admire in this world? I don\u2019t understand, and I hate you for it\u201d<\/em><\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

F\u00f6rdelarna med att inte vara en bortgl\u00f6md nolla som Bach<\/strong><\/p>\n\n\n\n

F\u00f6r att ett verk skall \u00f6verleva sin historiska pr\u00f6vning och d\u00e4rmed f\u00e5 kallas tidl\u00f6st s\u00e5 kr\u00e4vs en ytterligare aspekt, vilket \u00e4r att musiken f\u00e5r en rimlig spridning bland folk och i medier f\u00f6r att \u00f6verhuvudtaget bli h\u00f6rd. Ett effektivt s\u00e4tt verkar vara faktumet att artisten (tons\u00e4ttaren, l\u00e5tskrivaren) redan innan har en h\u00f6g status, det vi kan kalla f\u00f6r \u201dk\u00e4ndisskap\u201d. Samtiden blir ett extremfall d\u00e5 artister mer \u00e4n n\u00e5gonsin avgudas och f\u00f6rknippas inte bara med sin musik, utan \u00e4ven klickv\u00e4nliga kontroverser och finmalda detaljer om deras privatliv. Artister som Ed Sheeran och Post Malone n\u00e5r nu tack vare sitt k\u00e4ndisskap ut med sin musik till halva v\u00e4rlden inom loppet av n\u00e5gra m\u00e5nader eller till och med veckor. F\u00f6r Mozart var heller detta inget problem. Han var en av sin tids kanske fr\u00e4msta och mest omtalade komposit\u00f6rer i Europa. Att m\u00e5nga av hans b\u00e4sta verk spelats kontinuerligt fr\u00e5n och med att de skrevs till och med idag \u00e4r d\u00e4rf\u00f6r ingen g\u00e5ta.<\/p>\n\n\n\n

J.S. Bachs \u00e4lskade Matteuspassion \u00e4r ett gott exempel p\u00e5 musik som trots sin lovande kvalit\u00e9 till en b\u00f6rjan saknade denna aspekt att n\u00e5 ut till den stora massan. Komposit\u00f6rer p\u00e5 Bachs tid hade n\u00e4mligen en relativt l\u00e5g status, och det var d\u00e4rf\u00f6r ofta mycket sv\u00e5rt att f\u00e5 sina verk publicerade. I en tid utan internet var m\u00f6jligheterna att n\u00e5 ut med sin musik n\u00e4stan obefintliga. M\u00e5nga av hans mest k\u00e4nda stycken kom aldrig att bli spelade under hans livstid.
Matteuspassionen blev likv\u00e4l bortgl\u00f6md endast f\u00f6r att efter det vi kan kalla f\u00f6r en \u201dhundra\u00e5rig t\u00f6rnrosas\u00f6mn\u201d bli \u00e5terupplivad av den d\u00e5 mer k\u00e4nde 1800-talskomposit\u00f6ren Felix Mendelssohn. D\u00e4refter var det helt upp till gemene man att \u00e4lska – eller hata verket.
Eller?<\/em><\/p>\n\n\n\n

Kanske har vi sj\u00e4lva inte s\u00e5 stort inflytande i vilken musik vi v\u00e4ljer att lyssna p\u00e5 som vi tror?
<\/p>\n\n\n\n

En musikalisk indoktrinering<\/strong><\/p>\n\n\n\n

Senare tidens forskning visar p\u00e5 att anledningen till att du gillar en viss sorts musik \u00e4r en produkt av att du upprepade g\u00e5nger exponerats f\u00f6r den \u2013 till den punkt att du, ja, gillar den. Det beror helt enkelt p\u00e5 att vi gillar det vi k\u00e4nner igen. Om du idag t.ex. skulle uppt\u00e4cka att du gillar h\u00e5rdrock v\u00e4ldigt mycket, s\u00e5 \u00e4r det antagligen en konsekvens av att du tidigare i din barndom \u2013 kanske undermedvetet \u2013 tagit del av just den musiken. Det \u00e4r s\u00e4llan du h\u00f6r en helt nysl\u00e4ppt l\u00e5t och diggar den f\u00f6rsta g\u00e5ngen du h\u00f6r den. Du kanske till och med avskyr den. Men efter att du mot din vilja tvingats st\u00e5 ut med l\u00e5ten p\u00e5 radion ett antal g\u00e5nger s\u00e5 fann du dig i att du nog trots allt b\u00f6rjade uppskatta den. En form av hj\u00e4rntv\u00e4tt? Absolut<\/em>.
Utifr\u00e5n det kan vi vidare st\u00e4lla oss fr\u00e5gan: \u201dVem eller vilka kontrollerar v\u00e5r musiksmak?\u201d. Filmbolagen? De st\u00f6rsta radiokanalerna? Och kan vi verkligen basera v\u00e5r personlighet p\u00e5 v\u00e5r musiksmak n\u00e4r vi inte ens har kontroll \u00f6ver den sj\u00e4lva?<\/p>\n\n\n\n

Jo, visserligen har vi n\u00e5gon form av sj\u00e4lvbest\u00e4mmande. Och om s\u00e5 icke \u00e4r fallet s\u00e5 kan vi nog alla vara tacksamma \u00f6ver att ha blivit hj\u00e4rntv\u00e4ttade med den b\u00e4sta sortens musik. Oavsett om det g\u00e4ller Ed Sheerans \u201dShape of you\u201d eller Bachs franska cembalo-sviter.<\/p>\n\n\n\n

Text: Ivar Nordin<\/p>\n\n\n\n


<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

”Som om varken ljudet \u00e4n tystnaden d\u00e4r funnits, smyger sig basens dova kvintspr\u00e5ng in i rummet – Tunga, best\u00e4mda steghasar sig fram i det tomrum som en g\u00e5ng var. Men vi vet inte var stegen \u00e4r p\u00e5 v\u00e4g, n\u00e5got som till en b\u00f6rjan germusiken en n\u00e4st intill kuslig k\u00e4nsla. S\u00e5 p\u00e5 h\u00e5ll h\u00f6rs fagottens j\u00e4mrande …<\/p>\n<\/div>","protected":false},"author":1,"featured_media":449,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":[],"categories":[2,1],"tags":[],"amp_enabled":true,"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/annawhitlocksgymnasium.se\/whitloggen\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/448"}],"collection":[{"href":"https:\/\/annawhitlocksgymnasium.se\/whitloggen\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/annawhitlocksgymnasium.se\/whitloggen\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/annawhitlocksgymnasium.se\/whitloggen\/wp-json\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/annawhitlocksgymnasium.se\/whitloggen\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=448"}],"version-history":[{"count":0,"href":"https:\/\/annawhitlocksgymnasium.se\/whitloggen\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/448\/revisions"}],"wp:featuredmedia":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/annawhitlocksgymnasium.se\/whitloggen\/wp-json\/wp\/v2\/media\/449"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/annawhitlocksgymnasium.se\/whitloggen\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=448"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/annawhitlocksgymnasium.se\/whitloggen\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=448"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/annawhitlocksgymnasium.se\/whitloggen\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=448"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}